Blix

Att dottern i huset till tider (läs alltid) är ganska så enveten det vet ju dom flesta av er. Dom av er som inte förstått vidden av det hela kommer här en liten historia fårn någon vecka tillbaka som kanske förklara en hel del.

Jag jobbade natten och är således i ganska usel form/nyvaken när jag hämtar barnen vid 1600 på em. Är hemma o i säng någon gång mellan 7-8 sedan är det bara att utnyttja sovtiden bäst möjligt innan man skall hämta dom.
Tar i regel bilen ner och så även denna gråmulna/kalla/råa dag.
Får hämtat Alexander på fritids först, sedan Tiril på Nallebo. Alla och alla grejer är med och jag ser fram emot det nybryggde kaffet som väntar på mig hemma. Dagens första...
Då bestämmer sig fröken att hon skall minsann promenera hem...
Jaha, undrar jag, hur har du tänkt o lösa det, med tanke på att mamma har bilen med sig? Vad är problemet liksom, jag kunde ju bara åka hem, så promenerade hon...
Försöket att förklara att hon bara är 3½ år, mycket bilar, får inte gå över stora vägen osv. var som att prata med mig själv.
Altså, absolut ingen respons.

Så där stod vi då, mitt på parkeringen, och argumenterade, och gapade, jag försökte lyfte henne in i bilen, hon blev hal som en ål, jag blev förbannad, hon blev om möjligt ännu mer förbannad, vände sig om, skrek HEJDÅ!  o traskade iväg med bestämda steg.
Det hela slutatde med att hon promenerade hem, medans jag körde bil brevid. Ni ser det framför er eller....man kan ju lugnt säga att folk tittade lite konstigt på en.
Jag fick köra över den stora vägen o parkera bilen. Gå ut och över vägen för att följa henne över, inget övergångsställe nemligen, sätta mig i bilen och fortsätta köra brevid....hela vägen hem....

Man kan ju inte annat än skratta nu efteråt när man ser det komiska i det hela och försöka o se det som att hennes envetenhet är en stor styrka ägentligen.

/Marianne